Helluuh, idag började dagen med att jag var på sjukhuset för att se om jag skulle få medicin för mitt mående.

Sedan fick jag den utskriven och åkte till skolan. 

Vilket jag verkligen ångrar...

Jag kände redan innan att jag mådde psykiskt dåligt men valde ändå att gå till skolan, då så hade jag matte första lektionen och då fick jag veta att jag skulle ha nationellt prov!

Eftersom det var i grupper så alla inte kör samma dag så sa jag till

att jag verkligen inte kunde göra provet idag.

Min lärare lyssnade inte på mig och jag förklarade för Jannika att det verkligen inte skulle gå.

Hon försökte få mig på bäter humör men när det var

min tur att prata så bröt jag ihop.

Jag försökte förklara ännu en gång hur jag mådde och då lät han mig gå från lektionen och

eftersom mina vänner i 8:an hade rast  så kom dem till mig direkt och

kramade mig när dem såg att jag grät.

Jag fick prata med massor av lärare och kuratorn om hur jag kände och jag lyckades verkligen inte sluta gråta.

Men jag är så tacksam över att alla mina vänner fanns där för mig!

Eftersom jag mådde så dåligt behövde inte jag gå på mina lektioner så

istället satt jag i korridoren, bibblan eller i något

grupprum med Evelina och Moa.

Jag mådde lite bättre när jag varit hemma ett tag och de flesta av

mina vänner har skrivit för att

se hur jag mår nu.

Jag är så himla tacksam för att jag har dem!