Helluuh, det känns så skumt, är så van vid att första maj är dagen jag stiger upp jättetidigt för att drilla typ hela dagen, vilket slutar med skoskav och blåsor på fötterna.
Det är andra året jag inte är med på det. För det är ganska så exakt ett år sedan jag slutade på drillen nu.

Får upp minnen på Facebook typ varje dag om alla tävlingar jag varit på, alla marcher och sånt.
Saknar drillen så mycket, även om jag aldrig var en speciellt bra drillare, eller ansträngde mig lika mycket som de andra.
Har ofta drömmar om att jag ska vara med på en sista tävling, och då känner jag samma glädje som jag känt se åren jag drillade.
Men jag var aldrig riktigt riktigt nära någon på drillen, det var bättre när jag var mindre.
Sista åren pratade jag inte lika mycket med de andra, speciellt inte sista året.

Det var både därför och för att träning ger mig ångest som jag slutade.
Men saknar ändå allt...